Kokvinnor

Innan min långjobbhelg började jag titta på Kokvinnorna. En underbar och fin dokumentär, är det enda alla har sagt om den, och det stämmer. Den krokiga kvinnan påminner en del om gammelmoster Iris, kanske för att hon också var lite krokig, men de har också samma stil på något sätt. Iris hade långt hår. Sista gången skulle jag ta en bild av henne men batteriet var slut. Sen dog hon innan jag han träffa henne igen. Men här är en bild som passar detta inlägg perfekt. Kokvinnan Iris.
Det hemska var att när jag skulle titta på slutet så visas det när de dödar en tjur. Det är så hemskt! Smällen när han dör är också med på soundtracket, vilket jag lyssnar på på Spotify. Men, det är väl nyttigt att ha döden närvarande. Det ska få påminna mig om att göra det jag vill och det jag kan och det jag orkar.
Nu ska jag bara lyssna lyssna lyssna och sy sy sy.
Hälsningar, MelanKOlia afSnirkelsnorkel
 
 
 

"Jag är Dödn"

Bart och jag har måndagsmysat med Det sjunde inseglet. Det visar sig att jag inte riktigt har fattat kopplingen mellan Albertus Pictors målning av den schackspelande döden och filmen förrän nu. Pictor är ju till och med själv med i filmen! Fast jag kände inte till honom när jag sist såg den. Jag känner att det är dags att utforska Bergmans filmer lite bättre, och dags att läsa på lite ikonografi kanske.
3 saker att uppskatta med "Det sjunde inseglet":
1. Stockholmsskådisaccenten och tillhörande uttryck.
2. Medeltidsskildringen, den bästa jag vet även om den kanske inte är helt sanningsenlig.
3. En ung Max von Sydow med blond kalufs.
4. Färgglada kläder i svart och vitt

Marilyn

Nu har jag sett "My week with Marilyn". "Based on a true story." Den var bra! Jag längtade efter att också kändisflörta. Det var länge sen jag kändisflörtade. Jag har faktiskt aldrig kändisflörtat, så det är på tiden nu! Annars får jag bara hoppas att någon jag flörtat med kommer att bli kändis.

Hinsehäxan

Jag gillade Hinsehäxan på SVT, av flera skäl. Jag är ganska säker på att vissa av 60-miljöerna är autentiska, det vill säga att det är gammal film. Till exempel från centralstationen eftersom det inte ser likadant ut där nu som då. Jag rekommenderar även P3 Dokumentär om Bordellhärvan. Doris Hopps telefonsamtal i tv-filmen är nästan exakta återgivanden av samtalen i dokumentären, som kommer från polisens telefonavlyssning. Nu återstår för mig att läsa boken, för att se hur sanningsenlig filmen är. Dokumentären (som inte egentligen handlar om Lillemor Östlin, men hon intervjuas på slutet) och filmen ger redan lite olika bilder.
Så här mysigt är det ovanpå tv:n.

Sunes Jul

För er (liksom jag) som är ledsna för att julen är slut och som vill återuppleva lyckliga delar av er barndom rekommenderar jag Sunes jul. Det tittar jag på idag.
För övrigt:
Gårdagens fem timmars "HALLÅ! Tror du att du kan hjälpa mig!" på jobbet kompenserades med "Hästen vi hade hette Rolf" när jag frågade om hästen hade ett typiskt hästnamn.

O helga natt igen

Mitt förra inlägg begränsade sig ju till svenska män som sjunger O helga natt. Nu tänkte jag utvidga temat lite och ge tips om andra versioner som också kan passa i juletid:
Sissel Kyrkjebø sjunger änglalikt med sagolik Mio min Mio-stämning på gränsen till sorgligt, men väldigt pampigt.
Nat King Cole har jag precis upptäckt och jag gillar honom väldigt mycket! Sången blir ganska annorlunda på amerikanska, inte så sakral på något sätt utan mer familjär och kärleksfull. Jag rekommenderar också All I want for Christmas (is my two front teeth) som inte alls blir töntig och outhärdlig när det inte är ett barn utan en kraftfull neger som sjunger! En av årets favoritjullåtar.
Mariah Carey ger mig tyvärr starka köpcenter-vibbar men om man kan tänka bort det är videon mycket stämningsfull och glad och Mariah är fin att titta på. Denna gospelversion är väl på helt andra änden av skalan jämfört med de högtidliga herrarna i förra inlägget.
Det var alla för stunden, nu ska jag fortsätta lyssna på Nat King Cole och plugga.

O helga natt

Jag älskar O helga natt. Alla rader får mig att rysa men att jag uti min slav ser en älskad broder får mig att dubbelrysa! Den bästa versionen är när Gösta Winbergh sjunger, han finns på Spotify. Här är några som finns på youtube:
Anders Ekborg tycker jag är bäst. Han sjunger julklädd med en julklädd kör i en julpyntad miljö, vilket jag tycker är trevligt.
Tommy Körberg är att föredra om man älskar hans ansikte och vill ha en närmare titt i drygt 4 minuter. Mer vibrato än någon av de andra.
Loa Falkman tar oss tillbaka till 1986 och är söt med sin allvarliga uppsyn, blicken långt bort i fjärran och väldigt röd och bucklig slips. Ljudet är lite dåligt och lågt så kom ihåg att skruva ned volymen igen när du har lyssnat klart!
The Ark gör en väldigt The Arkig-version med dålig sång i jämförelse med de andra men desto mer ung Ola Salo med emokid-blick så denna kan man inte lyssna på utan att titta också!
Peter Jöback sjunger med sin egen stil och betonar/synkoperar lite annorlunda vilket är bra men det känns inte alltid som att han vet vad han sjunger om. Tyvärr är ljudkvalitén dålig på youtube-klippet!
Erik Linder sjunger mycket bra tycker jag men videon är konstig. De levande ljusen ger dock stämning så det räcker. Som en yngre version av Loa eller Tommy.
Jussi Björling måste ju förstås också nämnas.  Den tidstypiska symfoniorkestern med harp-plock tillsammans med bildspelet ger rätt stämning.
Var så god och njut!

Pappersflygplan

Inatt lyssnar jag på den här.

RSS 2.0