När man är ensam och ledsen behöver man en hund.

 
 

Nytt från Volrat

Nu börjar mitt rum bli ett möblerat och fint rum. Se så fint:
 

Pyssel och stök

Nu har jag pysslat och gjort fint i min lägenhet. Jag undrar om det egentligen blir fint. Jag har alltid varit känd som en stökig person, fast jag egentligen inte vill vara det. Jag har hört att de som egentligen är slarviga ofta blir pedanter, för att det enda sättet att bli av med oordningen är att överdriva åt andra hållet. Med mig är det samma sak. Jag känner mig som en pedant men när jag inte kan kategorisera allt, och när alla saker inte får plats på ett visst sätt, då kan det lika vara totalt kaos. Nu stod jag och vände och vred på en prydnadssak om och om igen men tycker ändå att hela ensemblen inte blir snygg. Det tilltalar mig liksom inte. Jag vet inte hur jag vill ha det. Ida, hon verkar veta. Hon har massa prylar och sätter dem här och var och det blir snyggt och gemytligt. Men jag tycker det bara ser uppstyltat och fult ut. Som om ett barn försökt göra som den tror att en vuxen skulle vilja ha det fast inte förstå varför.
Nu ska jag sova på saken.

Min syster

Se så söt hon är! Ett riktigt praktexemplar!

Camouflage


Möbius

Så, nu har jag stickat min första möbius. Efter mönster från min vän Lisa!
Det var riktigt roligt, särskilt eftersom man lägger upp på ett speciellt sätt så att uppläggningen inte syns. Jag stickar gärna flera likadana, men troligtvis inte till mig själv eftersom jag nu redan har en så fin. Färgerna är ju inte annat än perfekta. Här följer bildbevis:
På den sista bilden syns tydligt att jag var så ivrig att fotografera att jag inte ens hann fästa trådarna.
 

Ingenstans

...blir man så fin, som hos frisören!
 

Armbandstax


Kokvinnor

Innan min långjobbhelg började jag titta på Kokvinnorna. En underbar och fin dokumentär, är det enda alla har sagt om den, och det stämmer. Den krokiga kvinnan påminner en del om gammelmoster Iris, kanske för att hon också var lite krokig, men de har också samma stil på något sätt. Iris hade långt hår. Sista gången skulle jag ta en bild av henne men batteriet var slut. Sen dog hon innan jag han träffa henne igen. Men här är en bild som passar detta inlägg perfekt. Kokvinnan Iris.
Det hemska var att när jag skulle titta på slutet så visas det när de dödar en tjur. Det är så hemskt! Smällen när han dör är också med på soundtracket, vilket jag lyssnar på på Spotify. Men, det är väl nyttigt att ha döden närvarande. Det ska få påminna mig om att göra det jag vill och det jag kan och det jag orkar.
Nu ska jag bara lyssna lyssna lyssna och sy sy sy.
Hälsningar, MelanKOlia afSnirkelsnorkel
 
 
 

Midsommarafton


Torp

Jag ska bort. Jag trivs inte här längre. Men vart? Hit kanske?

Vänligen, Enstöring afSnirkelsnorkel

Mormorsrutor

Titta så flitig jag är.

Hedared

Idag besökte jag Hedareds stavkyrka. Jag kan varmt rekommendera ett besök. Jag tog dock inga fotografier för det finns så mycket att titta på och jag tycker att kyrkan måste upplevas i sin helhet.

Kyrkan besökte jag med fina Gustaf och Anna och sedan blev det kvällsmat och kvällsmys i deras fina lägenhet som de snart ska flytta ifrån.
På bussen hem fick jag ett sms: "Kom och drick med oss". Jag tackade inte nej utan träffade Johanna och Johan på rockbaren. Ölen kostade 39, nej 29, nej förresten 44 kr. De verkade inte riktigt veta, så jag fick betala det dyraste priset. Men jag fick en Jägermeisterduk som tröst.
Nu är jag i Hello Kitty-pyjamas.
God natt! Hälsar Äventyr afSnirkelsnorkel

Skåp


Jag har egenhändigt snickrat och förfärdigat detta skåp. Det enda som är kvar att göra är att skruva på fönsterdörren, tvätta glasrutorna och sedan fylla det med böcker. Trogna läsare skall sedan få se det i sin rätta miljö.

Pappa fick också plats i skåpet.

Hela dagen

Känslorna är knappast uppåt och neråt. Det är antingen toppen eller botten. Men mitt i allt kan man se en fin solnedgång!
Imorse började sniff gnälla och dregla med tungan utanför mun och då var det två rådjur som promenerade utanför. När vi till slut gick ut själva träffade vi inga rådjur men en nakenhund som Sniff blev kompis med. Det händer inte ofta. Det brukar bara vara skäll och morr men hussen och jag hade samma syn på saken så de fick bråka lite tills de blev kompisar. Sen blev det solnedgång och nu är det mörkt!
Hälsningar afSnirkelsnorkel hela dagen.

RSS 2.0