Emokid

Nej, vänta nu. Jag lyssnar på hela min emokid-lista. Och kastas mellan Olofshöjd, Pennygången, Tromsö, Gårdsten, en vit volvo, Falköpings lasarett, Frihamnen, Höstlugnås, Skövde kulturhus, Way out west... Och överallt längtar jag efter kärleken, utom på Pennygången. Där var allt nästan perfekt och där var jag lycklig. Inte alltid, men ibland.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0