afSnirkelsnorkels blogg

Sniff har den äran att sitta i soffan efter en magiskt vacker vinterpromenad runt Härlanda Tjärn.

Generellt sätt låter det konstigt om någon säger att han eller hon har dålig självkänlsa. Om man vet att man har dålig själkänsla så krävs det ju en viss självkänsla för att veta det.

Nej, vänta nu. Jag lyssnar på hela min emokid-lista. Och kastas mellan Olofshöjd, Pennygången, Tromsö, Gårdsten, en vit volvo, Falköpings lasarett, Frihamnen, Höstlugnås, Skövde kulturhus, Way out west... Och överallt längtar jag efter kärleken, utom på Pennygången. Där var allt nästan perfekt och där var jag lycklig. Inte alltid, men ibland.

Inatt lyssnar jag på Tommy och hans mamma. Och jag längtar efter Sommaren, Stockholm och Kärleken.

med Cocorosie. ♥

Bart och jag har måndagsmysat med Det sjunde inseglet. Det visar sig att jag inte riktigt har fattat kopplingen mellan Albertus Pictors målning av den schackspelande döden och filmen förrän nu. Pictor är ju till och med själv med i filmen! Fast jag kände inte till honom när jag sist såg den. Jag känner att det är dags att utforska Bergmans filmer lite bättre, och dags att läsa på lite ikonografi kanske.

Min nya gummibjörn från Tyskland som jag fick av Bart!

Nu har jag sett "My week with Marilyn". "Based on a true story." Den var bra! Jag längtade efter att också kändisflörta. Det var länge sen jag kändisflörtade. Jag har faktiskt aldrig kändisflörtat, så det är på tiden nu! Annars får jag bara hoppas att någon jag flörtat med kommer att bli kändis.

Det verkar som att jag har fått fyra på Materie- och vågteori!

Jag gillade Hinsehäxan på SVT, av flera skäl. Jag är ganska säker på att vissa av 60-miljöerna är autentiska, det vill säga att det är gammal film. Till exempel från centralstationen eftersom det inte ser likadant ut där nu som då. Jag rekommenderar även P3 Dokumentär om Bordellhärvan. Doris Hopps telefonsamtal i tv-filmen är nästan exakta återgivanden av samtalen i dokumentären, som kommer från polisens telefonavlyssning. Nu återstår för mig att läsa boken, för att se hur sanningsenlig filmen är. Dokumentären (som inte egentligen handlar om Lillemor Östlin, men hon intervjuas på slutet) och filmen ger redan lite olika bilder.

Piedestalen har medelst linolja fått en uppfräschning. Luftkvalitén har dock försämrats något i vardagsrummet.

Soligt och kallt väder, ett konstverk skapat av naturen med tusentals istappar hängande från en bergvägg, kråkornas symfoni, kort sagt; morgonpromenad.

För er (liksom jag) som är ledsna för att julen är slut och som vill återuppleva lyckliga delar av er barndom rekommenderar jag Sunes jul. Det tittar jag på idag.